giovedi

Jag vet att den här bloggen bara skulle handla om mode och sånt. Men fan. Jag måste ju få skriva om nånting verkligt. Om det faktum att klockan är halv fem en torsdag-fredag nattmorgon och jag fortfarande är vaken. Om grubblerierna som vägrar att riktigt släppa och om de många många tårarna som alltid tycks dyka upp. Jag är ett känslmässigt monster.